Nu är högskolan, eller i alla fall mitt treåriga program slut. Det är dags att ta tag i det verkliga livet. Mycket kan sägas om högskolan, alla fantastiska människor jag mött och lärt känna, andra saker jag pluggat in, men en av det största sakerna har varit att jag har vetat vad jag ska göra varje höst. Nu ligger allt öppet. Jag känner ett stort behov av en nystart. Men det är samtidigt väldigt svårt, vissa bojor är svåra att bryta sig loss ifrån! Jag vet inte om det kommer att gå eller hända, men det är nog dags att tänka på mig själv lite. Se till att pricka av lite drömmar från den där långa listan och hitta den där personen som är jag. 

Hade en väldigt härlig dejt med Vella idag, vilket behövdes efter ytterligare en halvsågning av min handledare för artikeln. Ordet "trist" dök upp mer än en gång! Väldigt bra konkret kritik... Så, jag kanske är en trist människa som tycker att det passade utmärkt med trista meningar och titlar. Eller så vill jag bara bli klar och lämna in den sista uppgiften i skolan. Jag och Vella utvecklade min B-plan i livet, den består av hus längst ner på en villagata, ödla, hund, katt och häst. I´m going to be the crazy animal-woman...

 

 

Jag trodde att helgen skulle ge mig välförtjänt energi, men jag längtar bara tillbaka. Ett byte av stad, en park, jordgubbar, vin och några underbara vänner. Visst, vi satt i det gröna medan himlen brakade samman och dundret ekade över trädtopparna, men vi missade i alla fall det värsta regnet. Sen swischade jag om till partyoutfit på en toalett på något café, och för första gången nånsin kom vi in på Harrys. Lycka på tredje försöket i den staden! Vi var dock en aning fnittriga när vi tog oss in genom den tomma entren, satte oss vid ett bord och försökte beställa mat utan att avslöja oss för mycket. Dagen och kvällen var helt underbar! Vi åkte hem under natten, jag fick lyxen att breda ut mig i hela baksätet (nacken var inte så glad för det). Kom hem runt 04, borstade gadden och försvann sen under täcket med klänning och smink på. Ni kan tänka er hur vacker jag var när jag vaknade upp inför en hel dag med familjen.

 

Livet kan förändras på ett ögonblick. Det får en att inse hur skört det är, det som vi lever, slänger bort och värdesätter endast vid vissa tillfällen. Det får en att tänka på att leva, och att ta till vara på sitt liv. Vad man har förlorat men även vad som finns framför en. Allt är möjligt om man bara vågar försöka.

En vän har ryckts ifrån oss alldeles för tidigt, i något som inte borde hända. Det är helt overkligt och fruktansvärt orättvist. Tänker på er alla nära och kära, ta hand om er.

Och vila i frid M.

 

Dagarna går in i varandra nu när det är svårt att skilja vardag från helg. Men solen skiner, himmelen är blå och folk är lediga för glasstunder! Jag varierar mellan att sitta på gräset i solen och häcka inomhus framför datorn med den fantastisk roliga vetenskaplig artikeln. Snart är jag ingen student längre, samtidgit som jag längtar så måste man ju ändå passa på och njuta av dagar då man kan ta en paus och göra vad man vill mitt på dagen! Förhoppningsvis lär det inte ske så många gånger till. 

 

Nä dags för en ny datorpaus, jag ska iväg och spackla syrrans lägenhet! Hon har, för några veckor sedan, äntligen vunnit en budgivning och därmed köpt en bostadsrätt! Det blir inflyttning om några månader men den gamla hyresrätten ska först fixas upp litegrann... Ska bli skönt att slippa dras med på lägenhetsvisningar var och varannan vecka! Om det inte gäller mig själv förstås.

Om man inte räknar chatt och sms så har jag inte pratat med en verklig människa på hela dagen idag. En konstig tanke. Jag har gillat, svarat och kommenterat så ”alla” borde veta att jag lever och inte blivit uppäten av dammråttor eller överkörd av diskberget. Men jag har fortfarande inte använt rösten till någon annan, inte ens det vanliga klockan fem-samtalet har pratats idag, vilket är en helt annan historia men lämnar den här tom och tyst ändå. Jag har dock lyssnat på folk som pratat, riktiga människor och overkliga människor, jag har till och med lyssnat på min egna röst, vilket är mysko på sitt sätt.

 

Normalt är jag pratig, rent av babblig skulle nog de flesta vilja påstå, de som har frågat om jag kommer med en mute-knapp. Jag har ibland en tendens att säga för mycket, gå in för mycket på saker som kanske inte skulle behövt sägas till alla personer, men hittar man rätt knapp så lär man känna mig rätt fort. Att då inte prata en dag får mig att tänka på de som har de så jämt. Till exempel många äldre personer som alltid är så pratsamma när man hamnar bredvid dem på bussen, på en bänk eller i ett väntrum. De berättar om sina barnbarn, sin andra halva där hemma eller helt enkelt om vad de ska iväg på just då. Men det brukar alltid vara trevligt, de vill prata och då hittar de mig att prata med. Så enkelt som det borde vara. Vi svenskar är ibland för bra på att vara ensamma, ta sig från A till B utan att öppna munnen till de passerade där emellan. Men å andra sidan har jag nog aldrig varit så social som jag är just nu, så då det kan vara skönt att ha en dag inne i sin bubbla.

Ibland kan man ha stora planer för kvällen som inte blir av, gå utanför dörren för att ta sig till en vän tio minuter bort, men istället hamna i ett hus i en skog i Gustavs... Japp det var gårdagen! Det bjöds på chips i hundmatskålar, Fanta i nya smaker, godis i stor skål, barnfilmer från 80-talet och två snarkande hundar.

Marabou slår verkligen på stort med sina reklamfilmer just nu. Man kan tävla om en resa till en utomlandsboende kompis, få hela resan betald och lite lyxliv på det. Låter inte så pjåkigt, man kanske ska ta en vända till Canada eller så! Reklamfilmen släpptes idag, med Falu-tjejen Sanna (en bekants bekant) och hennes kompisar. Filmen får en verkligen att vilja ut och resa! Och varför inte åka till Afrika, det vore ju ändå ett drömresemål!

 

Och där var praktiken över. De tio veckorna har gått otroligt fort, jag har lärt mig massa och haft väldigt kul under tiden. Vi avslutade i helgen med vår stora fotoutställning, jag är faktiskt riktigt stolt över den. Det var kanske inte fullproppat med folk men det kom en hel del nyfikna. Vi sa även hejdå till praktikplatsen med bjudlunch, presenter och blommor. Och istället för att vara duktig och åka hem tidigt så blev det sedan en helkväll med Albin och Erik. Jag har använt min lägenhet som hotellrum denna vecka, då jag varje dag har kommit hem sent och vaknat tidigt, och bytt stad där emellan. Men trevligt folk finns det gott om på båda ställena. Falun har dessutom varit enklare och mindre komplicerat att vistas i de senaste dagarna, även fast vi jobbat på hårt.

 

Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller, vilket innebär inga rutiner och massa ledig tid som ska användas till pluggande. Helt ärligt så är jag mer än en aning skoltröttt men det är ju faktiskt sista rycket nu. Så det är väl bara att kämpa på.

Vi hade ännu en utgång igår, känns som det har partajats rätt mycket på senaste tiden, men det har varit toppen skoj! Denna gång blev det att fira Ebba och fortsätta ner mot den nyöppnade kåren. Det blev en kanonkväll, många roliga människor, nya som gamla. Därefter prickade jag den allra sista nattbussen med typ tio sekunder till godo. Väl hemma blev det några timmars härligt babbel med Sanna vid köksbordet innan vi bestämde oss för att man kanske borde sova också. Tjugotre timmar efter att jag steg upp på morgonen gick jag alltså och la mig. Trots detta vaknade jag upp vid halv nio och har inte slumrat mer än en timme under dagen. Det gäller att hålla igång sig! 

 

På måndag är det sen dags för den allra sista veckan på praktiken. Känns vädigt surt och tråkigt, jag är inte redo att lämna alla där än. Trivs verkligen som fisken i vattnet, men allt som börjar har ett slut. Om några veckor till är det hejdå till högskolan och de flesta inblandande, det känns lika skumt det med. Bara att ta vara på ögonblick medan det finns tid kvar.

 

 

Så imorgon blir det party, med en massa roliga människor. Idag luktar lägenheten sopor, är drabbad av orkan klass 1 och har en krossad spegel på hallgolvet, men imorgon ska det nog vara fint. Det hoppas vi alla.

 

Litet axplock av bilder, bland annat våra snygga affischer som ni kan se i Falun och lite smått av våra dagar.

 

 

I fredags var det dags för första glassen i solen med mina skäggiga grabbar på praktiken. Mycket gott, och varmt, i alla fall när solen kom fram bakom molnen. Härliga vårtider!

 

Vår tävling startar om tre dagar, känns som tiden bara sprungit iväg! Verkligheten är praktiken nu, och skolan hamnar därför långt ner på andra plats, för att inte tala om extrakursen. Men det känns helt rätt, precis som det ska vara.

 

Imorgon är det lördag och imorgon firar jag födelsedag, ännu en sak där tiden sprungit iväg. Sista kvällen som 24-åring alltså, whop whop! Nä det är alltför svårt att känna sig som sin ålder, det dröjer nog innan jag växer upp. På vägen hem igår hade jag snöbollskrig med Albin till exempel. Man måste ju se till att vårda sitt barnasinne! Dock blev det inget snögubbsbyggande i år med Mallou, men det finns alltid nästa vinter. Nu hoppas vi på vår istället.

 

Och att tårtan imorgon är god. ;)

 

Väl hemma igen vinglade jag in i soffkanten minst en miljon gånger, då det endast finns en passage på cirka två decimeter mellan byråerna i vardagsrummet och soffan just nu. Den ska naturligtvis flyttas tillbaka till normalläge, då hantverkaren har varit här nu. Dock så har jag varit på För-VM hela dagen så krafterna måste laddas upp lite först. Vi hade VIP-biljett, vilket var toppen då vi fick spendera tid på den bästa läktaren med sittplatser, och så klart gå före i kön. Det var soligt och riktigt fint väder, men väldigt kallt då jag kanske inte hade klätt mig helt passande. Men att spendera en heldag utomhus måste i alla fall ge några poäng på nyttighetsskalan. Det kanske kan väga upp att jag inte har städat, diskat eller flyttat soffan. Jag tänkte det men slumrade i den istället.

 

Imorgon är det tänkt att vi ska göra ett nytt försök att spela in vår reklamfilm till tävlingen, så om ni hänger i Falun runt typ lunchtid eller senare, så får ni gärna höra av er.

 

 

 

 

 

 

Har varit en riktigt toppendag idag! Känns som vårt projekt har tagit några viktiga steg framåt. Vi har klippt, klistrat och tryckt ut flyers. Dessutom har vi sökt sponsorer och pratat med massor av människor, och faktiskt lyckats, vi har finfina priser på g! Vi saknar några fotografer och en producerad film, men vi är verkligen på gång, och adrenalinkicken har hållit i sig hela dagen lång. Fabulous! Som de på praktiken kanske hade sagt...

 

Adrenalin och energi behövs verkligen nu när jag kommit hem och sitter och stirrar på mitt diskberg. Jag har inte ens sked, kniv eller skål till frukost imorgon. Denna urtråkiga sak, den som kom på diskmaskinen måste vara den smartaste personen i världen.

 

Praktiken rullar på som smör i solsken. Jag refererar till den som mitt jobb, vilket kanske inte är helt fel då det är det som jag jobbar med just nu och som mest tar upp min tid. Och om det inte vore för att helgen kommer med skön sovmorgon, så hade jag nästan kunnat hoppa över de lediga dagarna, jag längtar redan till måndag och fredagen är inte ens slut än. Trivs som fisken i vattnet. Denna vecka har vi, förutom handledar-Erik, även lärt känna Daniel, en låtsasfotograf som dansar salsa och klarar flest armhävningar på pull-up stången i dörröppningen. Kanske hög tid att testa om uttrycket "man blir som man umgås" stämmer. Men de tre grabbarna grus utgör verkligen ett härligt gäng som jag är glad att vara medlem i. 

 

Samtidigt går Albin och mitt egna projekt framåt, det börjar kännas att lansering närmar sig. Och då mina vänner hoppas jag att ni kommer vara med i tävlingsracet, man kan faktiskt vinna en egen tavla att sätta upp på väggen. Det skulle jag själv vilja ha. Too bad är jag dock med i juryn, vilket kanske gör det hela lite fel. Men det är i alla fall ett fint pris (bland flera) och en rolig grej att delta i, speciellt då jag är en av dem som står bakom. Blink, blink.

Första veckan på praktiken har kommit och snart gått. Jag känner mig som hemma, det har varit väldans kul, spännande och lärorikt. Som grädde på moset har det dessutom varit riktigt kul att jobba med Albin. Ibland har vi läskigt lika tankar och sätt att göra saker på. Vi har varit ensamma med handledare-Erik hela veckan, då det är sportlov och ledighet, och jobbat på både med vårt egna projekt och lite annat från Erik då och då. Även om vi inte har den tidsram eller det högre arbetstempo som är normalt, så känns det otroligt att man kan få betalt för det här, det är ju nästan för roligt för att tänka på som ett arbete. Men det är som sagt första veckan av tio så kanske kommer den känslan att sakta svänga till förståelse samtidigt som projektet och arbetet blir intensivare. Men för just nu är det toppen kul!

 

Jag har redan nämnt att jag köpt en ny dator. Nu har jag äntligen fått hem min nya väska med, som gick att använda som dataväska, och såklart normal vardagsväska. Mycket trevlig och välbehövlig! Det fick även plats med världens godaste tekakor, som jag gick och köpte imorse innan frukost på Zola.

 

Japp, då var en ny dator inhandlad. Den kommer kanske behöva en liten invänjningsperiod, speciellt då den kör Windows 8, men den är verkligen min nya favorit och jag har redan spenderat mycket tid med den. Dessutom är internet är tillbaka med stormsteg, även om jag inte kallar mig internetberoende så har det varit tomt utan internet hemma. Vilket å andra sidan även innebär att det är dags att ta tag i extrakursen igen. Men ska se till att samtidigt  njuta ordentligt av mina lediga dagar.