Trots att jag drog mig i sängen i minst en kvart innan jag tillslut gick upp, hann jag ändå med en sväng till nyöppnade Intersport. Trist nog var det slut på storlek på det jag var ute efter. Men tidigt uppe i alla fall, och tidigt iväg. Sen dess har jag suttit stilla med tentan, och vi är inte vänner för fem öre. Och min hjärna är inte med mig. Den taggar inför den 5 oktober, tänker på mat eller är allmänt oanvändbar. Vill bara vara frisk, smart och full av energi.

Idag är det alltså höst på riktigt. Samtidigt som kylan verkar ha kommit. En passande dag att gå upp på vinden och rota fram möss- och vantlådan. Tog en vända ner till marknaden (gick alltså fyra steg åt vänster), käkade langos och trodde att fingrarna skulle trilla av från kylskador, svinkallt. Det känns inte så bra att frysa när man redan är dunderförkyld, kanske inte det bästa boten. Men det hindrade mig inte från att ta en lång cykeltur igår. Den slutade på cirka två mil. Vi njöt utomhus av lunch och glass i solen ett par timmar, innan vi gav oss iväg hemåt igen. Det var nog sommarens sista glass, i alla fall en tanke man får när det står glassrea på skylten. Och billigt var det.

 

Jag har lovat mig själv att göra många utflykter och utomhusaktiviteter den här vintern som kommer. Om det stämmer att alla kommer vara friskare eftersom det var en sån fin sommar, så låter det ju som en mycket bra idé.

Jag blev lite osäker om jag skulle skriva något alls. Du visste aldrig vem jag var Kristian, och jag skulle aldrig påstå att jag kände dig. Men i en sån här liten stad visste jag vem du var. Jag mötte dig ibland på stan, på kaféer och på den där spelningen i parken då vi high-fivade framför scenen. Ni var lillebrorsorna i en tid då revolution var ett ord jag tänkte mycket på, att inte vara som alla andra. Jag har följt din kamp, nästan sen dag ett. Några gånger i samband med att någon i min närhet kämpat mot samma vidriga sjukdom. Kanske är det därför du har berört mig, du har berättat om de känslor och tankar som jag sett hos andra men inte hört. Det är alltid svårt att förlora någon, men när kampen går så långt att kraften inombords tar slut, är önskan att få sova aldrig så stor.  

Gack har lyckats dragit på mig en förkylning, antagligen efter helgen. Den innehåller allt och världen består därför just nu av mig, min filt och min mugg med varmt innehåll. Och snorpapper och pillerburken. Attans, attans jag som klarat mig så bra hittills. Men ödet ville visst annorlunda. Som tur är kan man i alla fall lita till tekniken, förutom plugg och tv-serier har jag internet-fönster-shoppat hela dagen! Den bästa klädperioden på hela året är ju här, hösten. Alla har på sig så fina kläder, som kappor och boots, som inte måste dras på för att hålla värmen i minusgraderna, utan mest för att de är fina, bekväma eller för att det är en favorit. Absolut bäst på hela året. Tyvärr har jag inte råd att köpa en ny höstgarderob, det hade varit mycket trevligt, men jag kan ju alltid kika utbudet.

  

 

Hade världens bästa utekväll med tjejerna igår. Vi firade Patricia med pompa och ståt! Eller i alla fall med drinkar och ballonger. Det sistnämnda var min idé och jag lider inte av följderna men ska nog ändå försöka döda de resterande idag, då två av dem redan smällt av oklar anledning. Tror varken jag eller mina öh flytt-från-krig-grannar (jag vet ingen bakgrund men med tanke på hur läget i världen ser ut just nu) skulle uppskatta höga pang-pang mitt i natten.

I alla fall så fortsatte vi ut och röjde stan. Var vääldigt mycket folk ute, många man inte sett på evigheter. Däribland gamla gymnasieklassisar och den bästa läraren någonsin, min mentor i högstadiet. Alla dansade en massa, även när vi var utanför dansgolven. Jag fick gubbragg, smittade med mitt munsår, gömde mig för Rutiga Skjortan som kallade mig för Carro och skojade och retades med Kepsen. Men framförallt hade jag grymt kul med några av mina bästa vänner! 

Människan är ett vanedjur. Man saknar vissa människor. Men efter ett tag blir man van.

Okej glöm det där med att hösten knackar på, sommaren verkar hålla sig hårt fast i dörrkarmen. Det är underbart varmt och skönt ute, sommarkänslan är hög. Tyvärr har jag så fullt upp att jag inte har tid att njuta av det ordentligt. Men jag mår i alla fall bättre. Febern har gått ner, jag körde en dunderkur igår och kämpade rejält. Hann med en tur till Festival Salute också, som var lika maffigt och ballt som det alltid brukar vara. Ovanligt nog frös man inte ihjäl detta år, vilket så klart var ett extra plus. När jag väl kom hem blev det bingen nästan på en gång, så man kan säga att jag har sovit bort det mesta av den här helgen. Välbehövligt tydligen.

 

Jag håller på och kämpar med en sem.uppgift som ska in imorgon, vilket jag inte är i närheten av. Sen försökte jag med sommarkursen, men insåg att det är dags att prioritera! Jag har fullt upp nog som det är :) Någon sa till mig "du får ju aldrig något avslut" och menade att skolan hela tiden fyller på med uppgifter, sommarkursen ligger kvar och rörmokaren drar ut på tiden innan han kommer hit och avslutar. Och jo, det stämmer nog rätt bra det. Kanske är det en del i att jag imorgon måste köpa magkatarr medicin... En positiv grej för imorgon är annars att jag ska på en arbetsintervju! Det är för ett extrajobb på ett hotell, inte mer fancy än så men det kanske kan ge en slant extra i fickan!

 

Sommaren börjar verkligen tacka för sig och hösten smyger sig på. Det var lite småkyligt när vi vandrade genom stan igår kväll. Det blev thaimat med några av tjejerna till kvällsmat igår. Underbart gott och väldigt trevligt med skratt och skvaller. Annars är det mesta skola just nu, och den går trögt som sirap. Jag är inte den som ger upp, men jag ligger farligt nära gränsen. Men jag ska se till och hitta någon smart person innan det går så långt.

 

Hösten kan faktisk vara mysig den med. Höst brukar ju stå för förnyelse. Man kanske köper det där gymkortet, vill förnya garderoben och skaffa nya inredningsdetaljer. Jag har till exempel pressat ner fejan i nya Ikea-katalogen och suktat efter en hel drös med nya grejer. Och bäst av allt, jag har i någon vecka vetat ett inofficiellt, ej offentligt datum för Ikea-öppningen, men idag blev det officiellt: 25 okt! Har man något att längta efter i höstmörkret.

Även om man självklart kommer sakna värmen så duger hösten med. Man är mer inomhus, vilket kanske är anledningen till känslan av att vilja måla om alla möbler, det är roligare att laga mat, typ grytor eller sopor och man tänder mer ljus. 

 

Idag fick jag även veta att vi har en ny områdesvärd. Det var Filip! Haha, stackarn jag kommer säkert ringa oftare nu, det är ju faktiskt lättare att klaga inför någon man känner ;-) Hoppsan, nu måste jag slänga i mig lite mat innan det blir skol-time! Ha det gött!