Jag har verkligen världens bästa syster. Idag bjöd hon på thaimat. Dock efter att hon lånat mitt bankkort hela dagen och jag dammsugit hela hennes lägenhet. Det blev kyckling, cashewnötter och wokade grönsaker. Bland grönsakerna gömde sig några chilipeppar, av vilken jag tog en stor tugga och höll på att bränna halsen av mig. Det blev alltså både tårar och skratt under middagen hos syster-yster. Nu längtar jag till cashen rullar in så jag kan bjuda tillbaka!

Det tredje mötet förra veckan var väldigt trevligt. Det blev prat om branschen, vad företaget gör och vem jag är. Det finns en möjlighet till ett eventuellt jobb där i framtiden, när behovet dyker upp, men annars så ledde det varken till anställning eller scoutkakor. När jag sedan fönstershoppade i stan fick jag ett annat samtal och skyndade hem för en seriös och riktig arbetsintervju via Skype. Det gällde ett eventjobb för en dag, vilket jag igår skrev på avtalet för. Små babysteg framåt! Idag är jag även inskriven i statistiken, nu vet samhället att jag kämpar med klor och tänder för att hitta mig ett arbete. Dock börjar tröttheten komma, den där tröttheten som gör att man inte längre är lika pigg på att skutta upp tidigt på morgonen. Och alla de där tankarna och ideérna, projekt och resor, som inte är möjliga just nu. Men jag är i grund och botten en positiv människa, så det ska nog gå framåt. Ibland tar det bara lite tid, tid till att hitta nya vägar.

Tre möten är inplanerade denna vecka. Ett innebar ett hårt armband och siffror som visar tryck. Ett annat skedde med en VD på ett café. Det första gick toppen bra, det andra lite mindre. Om man bortser från att jag ett antal tillfällen satt och tänkte "vad tusan sa jag?" så var situationen redan från början ett nedslag. När jag skickar mitt CV till en person som hör av sig och ber om ett möte, då förväntar jag mig inte ett försök att värva mig till att testa hudprodukter, som jag sedan ska försöka få mina kompisar att köpa. Det är nästan ett utnyttjande av maktposition, hade hen varit mer rak om syftet med mötet och även när vi satt där med kaffekopparna, då hade de varit mer okej. Men i sammanhanget var det inte förrän jag vandrade därifrån som jag insåg kärnan i vad vi diskuterat. Så ja, ännu ett stopp vid en återvändsgränd. Det tredje mötet finns fortfarande kvar, dock avslöjar ordet "möte" redan ett faktum, det är inte heller någon arbetsintervju. Efter gårdagens erfarenhet förväntar jag mig nästan att de ska be mig sälja kakor från scouterna!

Brr, jag glömde fönstret öppet när jag somnade igår. Det var inte lätt att sticka ut lilltån från det underbara varma täcket! Men jag lyckades trots allt ta mig upp tidigt och har hunnit med en massa. Det är något speciellt med att gå upp de här tidiga timmarna när det är fullt av folk ute. Och det spär verkligen på höstkänslan av att se dimman täcka det mesta på morgonpromenaden. Myspys.

 

Dagarna springer på. Jag söker jobb, jobbar lite extra och är annars allmänt fixig och social. Har ännu inte fått napp på arbete, men tycker ändå att de flesta har svarat och dessutom svarat på ett trevligt sätt. Istället för en eller två rader med "vi behöver ingen just nu", så har många svarat med flera stycken om vad de tyckte om mitt mail eller till exempel andra möjligheter jag skulle kunna prova.

Nästa steg på punktlistan är väl att dra mig till Arbetsförmedlingen. Det tar konstigt nog emot, jag har inte direkt hört så bra saker och har därmed inget stort förtroende för dem. Men här gäller det att kasta ut trådar och linor till alla ställen jag kan, så det borde vara en självklarhet.