Igår hade Petra och jag vår första fokusgruppsintervju! Vi hann precis med att rusa genom staden, handla fika, lämna allt i lägenheten för att sedan möta upp våra deltagare. Tre främlingar satt därefter i min soffa och fikade. Det blev lite spänt och nervöst i början men sen så slappnade alla av. Idag blir det att transkribera och analysera materialet och försöka skriva ihop det till ett fint paket med snöre. Till helgen slutar sedan denna långa och tidvis dryga kurs, vilket ska bli jätteskönt. Även om nästa etapp är uppsatskursen.

Trots att du nästan alltid varit sjuk, drabbad av otur och komplikationer, har du alltid av denna anledningen varit en förebild för mig. För du har aldrig gett upp. Du åkte iväg på korta, men många och inspirerande resor, flyttade till lägenhet utan hiss, köpte ny hi-tec-bil och när du fick svårt att gå blev det en rullator pimpad med grön cykelkorg.

 

Livet är inte alltid lätt, men du har visat mig att det ändå är möjligt. Du är saknad.

Alltid härligt när man vaknar sent och får dra tillbaka tiden till tidigt. Den här dagen är den dagen som man önskar man hade hela året, man vinner en timmes tid varje gång man tittar till på klockan! (jag har ännu inte ställt om väggklockan). Denna dag har delats upp med plugg, storstädning och paj och Wii-spel hos syrran.

 

Jag har fortfarande träningsvärk, men på ett skönt sätt. Fyra friskis-pass blev det i veckan och för mig som annars har gått högst två pass, så var det en enorm skillnad. En liten klapp på axeln. Efter träningen igår skulle vi åka och handla mat till kvällen, vi valde därför att kika in nya Coop. Och eftersom Ikea råkar ligga på vägen dit så tog vi även en vända där inne. Det var mycket folk, men ingen kö för att komma in och vi gick förbi kassorna ut sen. (Hittade mycket men hade ingen ork att stå i kö med hungrig mage.) Det största intrycket gjorde ta-dig-själv-lagret då det lyste upp med massor av julbelysning och julsaker. Där bjöds det på pepparkakor och doftande glögg och längre bort hördes julsånger från live-kören, Faluns kammarkör. Det var som om tiden hade spolats fram i 380, väldigt mysigt men även en aning för tidigt.

 

Jag är riktigt stolt över mig själv, tre Friskis-pass jag har hunnit gå på i veckan. Det är prova-på-vecka så jag satsar på att prova nya saker och framförallt träna lite gratis. Såklart så har jag världens träningsvärk, tror mina vader stelnat till och förvandlats till stumma trästockar. Jag var som cowboyen Woody när jag kobent stapplade ner för Lugnet-backen idag. Yihaa!

Nu ska jag återvända till mina kära vänner Foucault, Bourdieu, Broady, Hall och Barthes! Det är tillsammans sju pluggböcker som jag måste ta tag i och suga ur all användbar teori tills imorgon. Jippie för mig.

Där kom den alltså, snön på marken. Knappast här för att stanna, än, men fick ändå sån enorm lust att dra på en julfilm och baka praliner! Men det har jag inte tid med just nu, det är skola som gäller. Upptrappningen till uppsatsen har börjat. Ut, ut och iväg!

 

Pluggmåndag! Jag har skrivit klart och skickat in text-och diskursanalys uppgiften och även gjort klart en Informationsplan till sommarkursen och skickat in den med. Nu är jag trötter för det har tagit det mesta av dagen, men ska strax ge mig på seminarieuppgiften för onsdag om observationer och därefter, om jag hinner även försöka skriva lite på typ Budget, Tidplan, Effektmål eller Riskanalys. Eller varför inte börja med Frågeformuläret som ska in på fredag eller förbereda inför uppsatsmötet som är imorgon... Till kvällen mina vänner tänker jag nog dränka mig i mitt badkar.

Jag kämpar med Stubbens plugguppgift som ska in på måndag, men min hjärna är inte med mig. Den är istället hos en familjemedlem som just i detta nu görs redo för operation. Jag är lite orolig, även om det är ett ganska enkelt rutiningrepp och antagligen inget att alls vara nervös över. Men jag känner mig hjälplös över att vara så långt borta, jag vill prata, lugna och bara vara sällskap. Jag kommer ihåg hur det var när jag skrevs in på US Linköping och lämnades ensam på en sjukhussäng med tusen frågor och farhågor. Alla är vi vuxna människor nuförtiden, så jag ska hålla det i minnet. Även om jag har laddat upp för hemkomsten med en massa choklad, tidningar och några Fringe-boxar.

 

Tillbaka till Fairclough. 

 

 

   

Helgen hos Natalie var helt underbar! Hon hade en underbar lägenhet, precis så där mysig som jag önskar att min var. Förfesten var bästa på väldigt länge, det bjöds på mat, sangaria-bål och den godaste cheesecaken ever. Och kvällen var helt klart händelserik. Jag blev lite stolt över mig själv, så där som man kan bli när man förvånar andra människor. Det kan berott på alkoholen eller mina två förskoleår, men jag var jäkligt bossig och det fungerade, och tydligen imponerade det på några människor. En ny syn på mig, haha det är kul att man fortfarande kan överraska andra. Något som inte kom som en överraskning för mig var att jag vaknade först av alla dagen efter. Runt halv åtta slog jag upp mina blå, och låg och stirrade i taket tills någon mer skulle vakna. Det tog sisådär en och en halv timme. Men det var det värt då det vankades våfflor till frukost.

 

Idag väntar skola om typ en timme. Inte riktigt upplagd men det är som tur är bara två timmar. Därefter väntar storhandling då jag bara har fyra varor i kylskåpet... 

 

 

Då har vi trampat in i oktober. Hösten är verkligen här för att stanna nu, enligt Rusta är snart juletider här med. Men så roligt ska vi nog inte ha det än. Nog för att tiden går fort, helgen bara flög förbi. Kanske för att tentan blev inlämnad och resten av tiden spenderades med frihetskänsla. Det är himmelskt att arbeta på något väldigt krävande och drygt och sen plötsligt vara klar. Jag inväntar nu resultatet och, som alla andra säger, kompletteringen. Livet kanske är som det där gamla talesättet: "Varför slår du dig själv med en hammare? För att det är så skönt när jag slutar". Tänk om. På tal om hammare så råkade jag banka bakhuvudet i min sten(hårda)vägg imorse. Hoppsan, hoppsan... Snacka om ett bryskt uppvaknande. Och varför inte passa på att ha lite huvudvärk en någorlunda ledig dag när man ändå har det när man pluggar ihjäl sig annars.