När man äntligen får lite datortid och tänkte "men hallå, jag har fortfarande en blogg". Skruvar upp energin, tankeverksamheten och slår sig ner framför en vit ruta. Tomt, blankt och inte en tanke i skallen värd att skriva ner. Jag tror på det där att ju mer man skriver desto större är chansen att man någon gång skriver något bra. Dock har jag på senaste tiden mer varit inriktade på den verbala och IRL kommunikationen face to face, vilken självklart också är bra att träna på. Men, då fattas det något. Att skriva har alltid varit en del av mitt liv, vare sig det har handlat om uppgifter i skolan, via arbete eller bara helt spontant i hemmets lugna vrå. Jag älskar att skriva, att kommunicera och att på alla sätt prata med människor. Så efter de närmaste veckorna när livet kanske går tillbaka till någon slags normal rutin och verklighet så ska jag försöka komma tillbaka till skrivandet.

 

För nu är det skid-VM i Falun som gäller. Något som också är fantastiskt kul att vara en del av. När jobb-outfiten dras på, märker man hur människor i närheten liksom ser på en och ger en en liten nick, som att de godkänner mig eller på något sätt hejar på vad jag sysslar med just nu. Vad det än innebär är det i alla fall en intressant reaktion som återkommer nästan varje dag jag går utanför min port.

 

Nu, lite mat och lite avkoppling och om några timmar hoppa på den där bussen som leder rakt in i den omtumlande, förvirrande men helt härliga folkfesten!