Jag kan inte förstå att jag återigen frivilligt tog mig till utejympan, speciellt inte när jag på jobbet satt och sa nej, nej. Syster-yster har helt enkelt en väldigt bra övertalningsförmåga. Men kul var det! Fast nu har kroppen ont, både från jobbet och träningen. Som plåster på såren blir det strax en toast med kantareller! Mums! Det är faktiskt lite av en löneförmån, i alla fall när man har världens bästa chef!

 

 

 

Det finns så mycket att säga om veckan som gått, för mycket så detaljer tas in real life.

Läskig guidad tur i kapellen och krematoriet, dans till rockmusik inuti kyrkan (rockin like a hurricane), Sanna försvann i krematoriet. Dagskollo till Amsberg. Rensa, kratta, åka skottkärra. Nya häckar i solen. Dammrengöring, diskade bänkar, förlust i kubbturnering, men slutade med ett bang.

Främling har bytt kökskran i totalt atombomb- och tvättkaos, halva underklädslådan till allmänt beskådande. Utegympa i hård blåst och på hård jord, ingen syn, ingen balans. Minigolf i solregn, seger för en gångs skull över jag-hatar-att-förlora-så-jag-ger-upp-när-det-börjar-gå-dåligt.

Till sist är det bara att tillägga: glass, glass, glass och jordgubbar!

 

 

 

Idag firade vi Emmeli på jobbet med jordgubbstårta! Det var jag och Sanna som igår och imorse fixade till en riktig lyckoträff, himla god blev den! Och väl uppskattad på jobbet då den tog nästan tog slut på tre röda. Men vi tog den redan till frukost då grabbarna grus som skulle till Helsingör hann smaka (läs: sno åt sig hälften).

 

Gällande det förra inlägget kan man nog konstatera att jag inte är helt frisk. Eller helt kry men kanske en aning crazy ;-) men jag är ju även go och glad, likt kexchoklad! Och jag har haft en helt underbar, solig helg! Nu är det snart dags att krypa under täcket, så att jag lyckas överleva uppvakning i gryningen! 

Det här har verkligen varit en dag som man vill minnas hela långa vintern. En hel dag på stranden med picknick som araksbollar, frukt, chips och pannkakor med jordgubbssylt. Det är sant det där, att vad man än äter, smakar det alltid bättre när man är utomhus. Väl hemma blev det egengjord pizza, som jag sen vandrade bort med en kvällspromenad i solskenet. Det var verkligen människor överallt. Dalecarlia-barn som skrattande rullade runt i gräs, stojiga människor på varje balkong och andra som liksom vi passade på att ta en tur och bara njuta. Verkligen sådant man inte kan göra om sisådär två-tre månader.

Ska man ha jämvikt och dra till med lite mer negativa saker så kan jag säga att jag inte hunnit med något av det jag tänkt idag. Och att solen inte var värst snäll, är ungefär lika blek som de under jord på jobbet, men har nu även ett illrött, svidande fejs. Oh så trevligt! Men det gav mig mycket betänketid, där under ishandduken, till en ny sång att sjunga på jobbet. Ni kan alla melodin, så sjung vettja! 

 

 

 

Okej, Eve ska nu dra ner persiennerna och slå på en film. En förhoppningsvis bra film som P3 var så snäll att fixa åt mig! Tack för det snygging! Sov gott alla glada!

 

 

Har massor av glass i magen och  funderar på att fylla på med chokladtårta och därmed skippa kvällens middag helt. Hehe! Men jag måste ända fixa ihop något till matlåda imorgon. Nu är jag inne på min tredje jobbvecka och jäklar vad fort det har gått. Det är rutiner som gäller, i alla fall med tiderna så det är väl därför det knappt tänks på annat.

Trots att jag idag,  halvt i sömnen, lyckades vandra runt i lägenheten två gånger under natten, så blev det en helt fantastisk dag, och då menar jag inte bara vädret. Jag har nog till och med lite träningsvärk i magen av allt skrattande. Sanna och jag har tydligen fått smeknamnet Kling och Klang, det är dock fortfarande oklart vem som är vem ;-) Idag fightades vi med krattorna, dansade lite vals och sjöng för full hals alla låtar som ploppade upp i skallen. Men det roligaste var ändå att busa lite med teddybjörnen Hasse genom att smycka hans cykel med blad och ogräsgirlanger! Hihi, det tog ett tag innan jag kunde sluta fnissa. Men han sprutade faktiskt ner oss med vattenslangen förra veckan.

 

Det är ett originellt gäng som jobbar på kyrkogården, men alla är goa på sina egna sätt. Antingen de lagar ens cykel, skrattar hela dagen åt ens skämt, hejar med ett blåsljud eller ger en blickar av sina underbara hundvalpsögon (det är då det säger plask).