Det tredje mötet förra veckan var väldigt trevligt. Det blev prat om branschen, vad företaget gör och vem jag är. Det finns en möjlighet till ett eventuellt jobb där i framtiden, när behovet dyker upp, men annars så ledde det varken till anställning eller scoutkakor. När jag sedan fönstershoppade i stan fick jag ett annat samtal och skyndade hem för en seriös och riktig arbetsintervju via Skype. Det gällde ett eventjobb för en dag, vilket jag igår skrev på avtalet för. Små babysteg framåt! Idag är jag även inskriven i statistiken, nu vet samhället att jag kämpar med klor och tänder för att hitta mig ett arbete. Dock börjar tröttheten komma, den där tröttheten som gör att man inte längre är lika pigg på att skutta upp tidigt på morgonen. Och alla de där tankarna och ideérna, projekt och resor, som inte är möjliga just nu. Men jag är i grund och botten en positiv människa, så det ska nog gå framåt. Ibland tar det bara lite tid, tid till att hitta nya vägar.