Man kan önska sig saker, man kan ha en plan, man kan tro sig veta vad som ska hända. Sedan kommer livet och kastar omkull allt, både till det bättre och det sämre. Ibland blir inget som man har tänkt sig. Som man vill, som man önskar. Är man fast i en spiral så står man där och nedvärderar sig själv, jämför sig med andra och önskar att man hade mer. Tills de stunder man inser att man har andra saker, saker man kanske inte visste att man skulle få, men som man ändå trivs med. Saker som kan betyda lika mycket, kan vara värda mer än man tänkt sig. Livet ger och livet tar, man får inte glömma bort att kämpa för sina drömmar. Men man borde även se till att uppskatta och värdera det man har.

 

Jag är på stand-by. Mitt sinne, min hjärna, min kropp och mitt hjärta är inte överens. Jag har inte hittat min väg. Människor runt om mig har stakat ut en väg för mig att gå, en väg att följa utan ansträngning. Det är som om jag står och stampar men ändå kommer framåt. En del av mig vill vända om, en del av mig vill fortsätta gå. Jag söker efter balans, och först när jag har hittat den, kommer jag kanske att hitta hela mig igen.