Sometimes they come back

Det har som vanligt hänt mycket i helgen. Handlat, bakat och Ikeat! Käkade lunch på Ikea och kunde för första gången någonsin titta ut över Kupolen. Lite småcool känsla måste jag säga.
Sen var det då dags för helgens arbete: bjuda hem främlingar till soffan. Vi fick lite problem redan innan start med skrivare och bussar, därefter blev det mer problem med vår tredje medlem. Men det löste sig alltihop. När vi hade lugnat ner oss och kört igång tänkte jag att nu äntligen går det bra. Ni vet att ödet är ju väldigt ironiskt ibland, för precis efter den tanken hördes ett högt brak, som om hela hallen försvann ner till källaren. Min hatthylla gav upp. Och vår transkribering kommer vara full av svordomar och hjärtskärande paniksskriksvrål. Trevligt.
I veckan kommer snickaren och ska sätta upp den igen. Alla var förvånade eftersom de bruna pluggarna som höll den uppe ska hålla för enormt mycket. Jag är dock inte förvånad, den här lägenheten hålls väl ihop med rena viljan för att överleva. Men slutet gott alltid gott, speciellt när jag tillslut kunde mumsa på min lussebulle!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0