En vanlig dag pratar jag i telefon med min syster 4-5 gånger. Jag skulle inte överleva om hon försvann. Det finns så många nu som får beskedet att de själva snart inte kommer finnas mer. För mer än ett år sedan började jag läsa en blogg, en blogg om en kille med cancer. Han är en "kändis" i lilla Borlänge och spelar i ett band. Jag har på flera dejter lyssnat på hans trumslag. För ett år sedan slutade han skriva, berättelsen slutade lyckligt. Nu är hans berättelse igång igen och denna gång verkar slutet bli annorlunda. Jag kan inte låta bli att tycka att livet är orättvist, vare sig du är en kille på 28 år, en mamma eller en 23 åring tjej.Trots allt detta är jag ändå imponerad av hur bra och inspirerande de två bloggarna jag följer lyckas skriva. Att följa någons öde på det sättet ger perspektiv på livet, gör att alla vardagliga problem löses upp och försvinner. Naturligtvis är det ett ämne som berör och det kanske är därför ord och fraser lyser upp och betyder så mycket, mycket mer.

 

Jag önskar att livet vore annorlunda. Jag önskar att cancer inte fanns, att det var så lätt att bota som att ta en huvudvärkstablett. Jag önskar att ni får leva livet friska och glada.

 

Det ni skriver berör.