Att göra en uppgift som man redan gjort året innan, utan att läraren är medveten om det, kan locka en till att lämna in samma version igen. Men samtidigt får man verkligen chansen att se hur mycket man har lärt sig och mognat sen det förra inlämningen. Så dags för något nytt, något som visar att jag kanske kan mer. Hur nu det ska bli.

 

Idag har jag varit i en tillvaro liknande den på förskolan, lärare som pratat som man vore fem år, och presenterat en film med "nu ska ni få träffa vår lilla kompis". Hm, kunde kanske ha sovit längre istället. Sömnen är något som har gäckat mig de senaste dagarna, kanske för att det blev ett överskott i lördags. Efter lunch fick vi se en annan film, en längre film, om typsnittet Helvetica.. Då var sömnen min vän igen, även om den aldrig helt hann övermanna mig (som den gjorde för resten av klassen^^).

Filmen handlade i alla fall mycket om engagerade människor som brann för det de pratade om, på det sättet som man inte kan låta bli att gilla. Det skulle jag gärna vilja ha en bit av. Som nu när jag sitter här och försöker skriva uppgiften på nytt. Den är en rolig uppgift, väldigt fri, men dock så svårstartad. Jag säger som vårt motto har blivit "Vad skulle Markus Hanser ha gjort?" Han skulle så klart bara sätta igång ;)