Med tanke på ögon-deppet måste jag bara nämna en rolig sak som hände idag också! Jag satt med min syster på donken och käkade (I know, men är man hungrig så är man!) Hon satt med ryggen mot fönstret och fejset mot alla som gick ut och in, jag med ryggen mot alla. Plötsligt säger hon att jag öhh fått en ny vän. Jag kikar bakåt och ser en liten kille gömma sig bakom sin mammas ben. Sen tittar han fram igen och pekar på mig med en liten morotsbit. Då kom jag ju självklart inte ihåg vad han hette, men nu vet jag, det var lilla O från gamla jobbet! Han kände igen mig, i profil! Efter cirka 1 år! Och han var ändå inte en av dem som verkade bry sig särskilt mycket om mig på jobbet! Knäppt men så sött!

Det är kanske lite mer insider tell, på jobbet brukar vi berätta om när vi träffar ungarna privat, de blir alltid blyga och ibland rädda! Men inte O inte, han fortsatte att peka på mig med sin morot!