Är man lillasyster kan det ibland hända att man har kö-lapp på vissa saker. Detta har fortsatt att finnas till när åldern steg och vi blev vuxnare. Jag säger inte att vi är vuxna, i alla fall inte jag. Jag kommer nog aldrig att bli en riktigt vuxen människa.

Ordet vuxen betyder vuxet barn, det är min inre Peter Pan som spökar. Kanske någon gång, kanske aldrig. Kommer nog alltid längta efter att rulla runt i snön, hoppa i lövhögar och bygga kojor i träd och buskar. Eller ha matkrig! Jag och storasyster vandrade på julafton iväg för vår årliga matning av änderna. Det slutade med att endast en Anders And kom (Kalle Anka på danska - haha!) och blev så proppmätt att han lämnade matbordet i förtid. Då vi fortsatte att kasta ut prima matbitar började vi mer och mer träffa varandra, och kriget var därmed oundvikligt. Vem som vann förtäljer inte denna historia.

 

På juldagen var jag en mer normal människa och umgicks med bästa Sara, Natta, Liza och Becka. Det var en väldigt mysig träff och jag stormtrivdes verkligen! Annandagen spenderades med att trängas med resten av befolkningen. Sen dess har tiden bara rullat iväg. Idag var det skridskor för hela slanten, så pass mycket att mina ben är som spagetti. Men det är riktigt kul att åka, hoppas jag någon gång lär mig att stanna bara.

 

Nä nu kallar kudden, dags att sluta mina blå! Natti natti!