Idag var ingen bra dag. Istället för att gå in på detaljer kan jag nöja mig med att säga att när klassrummet började snurra ännu våldsamare runt runt, då kände jag att det nog var dags att dra sig hemåt ändå. Jag vet inte om jag kan kalla mig envis eller naiv, men jag brukar sällan "ge upp", jag härdar ut. Jag absolut hatar känslan av att erkänna för mig själv och andra att man inte klarar det. Men som tur är har jag i alla fall världens mest underbaraste klasskamrater, de både oroade sig för om jag kommer hem ordentligt, känner efter feber i pannan och erbjuder halvätna äpplen ifall jag behövde äta något! Världsbäst!

Jag har sovit i 3 h, har fortfarande huvudvärk, men en lättare sådan och känner mig annars allmänt svag. Jag ska vila mer så jag blir pigg och frisk till imon och inte sviker min gruppkamrat Andrea på seminariumet imorgon! (: