Ännu en gång drippar blod från nosen. Lördag morgon startade med samma och lördag kväll slutade detsamma. Suck och stort ve! Jag fick skrubba blod från golv och spegel innan sleeptime.  Jag tror min kropp försöker säga mig något men jag har inte lust att lyssna! Men nu måste jag. Jag har varit med om att "tappa andan" förut, ni kanske kommer ihåg mina kippande-efter-luft-böjningar på dansgolvet.. Då förstod jag efteråt vad det berodde på, nu har jag ingen aning. Stress är en utlösande faktor, men jag tycker inte att jag är så stressad. Nånting måste ha fått bägaren att rinna över.
Som om inte allt det var nog drämde jag nyss armbåge i byrån, tillräckligt hårt för att inte ens en voltaren fixar smärtan. Varför, varför har man så oskyddade nerver?

Yes, nu blev klago-listan lång! Men jag ska försöka ta till mitt egna, välanvända råd till andra, om att lyssna på kroppen så jag kan börja andas igen. Men för nu ska jag skapa nya modet med en vit tuss i ena näsborren!

So long suckers!