Jag borde förstått i morse, när grannens cykel ramlade på mig, eller när jag höll på att köra över en gående polisman på stan, eller när jag höll på att bli påkörd av en gaffeltruck.. att jag inte skulle gå utanför dörren idag. Efter en riktig rolig gästföreläsare var det dags att sätta sig på cykeln, bika hem, tänka på för mycket, få möte i nedförsbacken och glida över isfläckarna och få känna hur hård asfalten var. Måste säga att det verkligen var längesen jag drattade av cykeln^^

Men ack! Nu sitter jag här med omplåstrade armbågar och knän och smärta i handflatan. Som om inte träningsvärken från afron igår vore nog!
Dessutom råkade jag ha på mig mina svarta jeans som jag hade tänkt ha till nästkommande svarta event, men som nu är stentvättade på det allra billigaste sättet! Med hål på ena knäet och vita slitningar längs ena låret.


Life isn’t about what happens to us. It’s about how we perceive what happens to us.