Klart som korvspad att luren ringde och väckte mig på morgonen igår! Sjutton minuter över sju ör att vara exakt. Det gör den ju alltid när jag inte är bokad redan. Nu är det ju så här att jag inte är någon nej-sägare xD Så jag gav ett "ja" rakt in i luren, tog mig upp på benen och hann se in i köket innan benet vek sig under mig. Det tog sju minuters ringande till tanten, innan jag kom fram, sa nej och fixade ledigt idag med. Att jag alltid ska vara så ensvis! Jag vill (eller tror) att jag kan klara allt, till och med när kroppen protesterar högljutt. Envisheten, den har jag bergis fått från mamma, eller ja, kopierats, eftersom hon har världens största mängd kvar.

Hur som helst så känns det iaf bättre idag, det går åt rätt håll. Jag tänkte att jag skulle försöka ta mig ut en sväng, men jag antar att det räcker med att gå till postlådan och tillbaka. Ha det fint!

never me