Jag vill aldrig bryta benet. (Ta i trä!) Jag skulle inte stå ut med o-rörligheten! Nu har jag halkat för första gången i år och det gör ont.
Det var på jobbet och jag skulle gå över en sträcka på, ja typ två meter, med blank-is. Jag hade en spade i ena handen och en unge i den andra, och massor av lös-snö under skorna. Det kunde väl bara sluta på ett sätt, kan man ju tänka nu efteråt. Självklart drattade jag på rumpan, gjorde en jättefin (fick jag höra resten av dan av Lovisa) "upp med foten i vädret"-dansmove inspirerad rörelse. Nu har jag ont i benet, jag vet inte om jag vek det på nåt konstigt sätt, eller om jag sträckte mig, men det är iaf inte mer blåslaget än det var före. Jag linkar fram som linkande Lotta här hemma, och hoppas innerligt att morgondagen blir jobb-fri. Isf ska jag tacksamt sjunka ner i soffan med benet högt på kuddar och en bra film eller tv-serie och undvika allt vad is, spadar och barn heter..
(Iaf tills jag känner att jag måste springa upp och nerför trappan innan jag glömmer hur man gör när man rör på benen)


Tjohejs!

"Monkey see, monkey do"