Jag och bussar går inte ihop denna vecka. I måndags fick jag skrika för att chaffisen ens skulle öppna dörren för mig, självklart hade han radion på, men jag överröstade den med min "jobb-röst" ;)

I tisdags körde busschaffisen fel två gånger, precis så att jag missade min anslutningsbuss med tre sekunder.

Idag, onsdag, var jag ensam påhoppande på sista hållplatsen, när dörren längs bak började krångla. Bussen vägrade då att starta och busschaffisnen (han som förresten jämt brukar skoja och retas med mig) försökte med allt, inklusive: hoppa ur fordonet, stänga av motorn och stänga dörrarna, med mig kvar i den släckta bussen. Spoky! Därefter försökte han med den väl beprövade våldsmetoden, gick ut och sparkade på dörren några gånger. Först efter cirka en kvart kom en till passengerare som såg att någon hade vridit på nöd-öppnar-grejen. Vi vred tillbaka den och då startade bussfanskapet. Chaffisen trampade plattan i mattan, men vansinne bussen kom ändå försenad fram till stan iaf.

Jag längtar till jag får så mkt pengar att jag kan köpa mig en egen söt liten bil! Om jag då kommer ihåg hur man kör en sån manick..