Kärleken är väl en konstig sak? Den kan göra få en att sväva, få en att glömma alla fysiska behov en människa har av sömn och mat, men den kan också få en att ramla ner i det djupaste av alla svarta hål. Jag tror att vi alla drömmer om den stora kärleken, och vi vet nästan precis hur den kommer att känna. Några har redan hittat den, vissa har fått ett litet smakprov, medan andra fortfarande letar.

Jag har då inte hittat den, och den har inte hittat mig. Inte för att jag letar aktivt just nu, men tankarna finns väl i bakhuvudet ibland. Jag har iaf umgåtts tillräckligt med de små kidsen, för att inse att kärleken aldrig är enkel. Om två-åringar har problem, vad har då vi? :)
Nog för att deras problem kanske inte verkar så stora för oss, men det är en stor del i deras liv. Lillkillen t.ex har stora problem att hänga med i rörelserna och att sjunga i sångsamlingen, eftersom han måste ha armen runt "sin tjej" och även se till att ingen slår henne eller gör nåt annat dumt. Det är så sött! En annan kille råkade knuffa till henne, då reagerar hennes beskyddare genom att skrika hans namn och springa som en galning efter! Kan det vara nåt vi vill eftersträva, fast givetvis i en mildare form? Nä de har de inte lätt de heller, speciellt inte eftersom hans mamma är tveksam och inte tänker tillåta nåt kärleksliv förrän efter 25-års åldern^^ Men han gillar henne väldigt mkt. För några dagar sen vid mellis, fick man höra ett försiktigt "älskar du mig..?" Och lilltjejen kollade lite förundrat på honom men nickade sen. Det är så det ska vara tjejer! ;)

Hur som helst, så tänkte jag bara säga Glad alla hjärtans dag och jag hoppas att ni spenderar den med någon ni tycker om, vare sig det är pojk-, flickvännen, syrran, brorsan eller vovven. Jag har inga förväntningar på imorgon, men kommer garanterat fira måndagen med ett flertal kramar och pussar från några söta pojkar. Kollegan däremot tänker dyka upp i helsvart med döskallar xD

Alla är vi olika, och det är himla tur det!