Har ni tänkt på hur gärna alla människor vill jämföra saker och personer? Det spelar ingen roll hur man är eller vad man gör, det finns alltid en eller två personer som andra kan jämföra en med. Kan bli väldigt påfrestande, när det inte bara gäller utseende, utan vad man gjort eller vilken smak man har till saker. Det är väl så livet är, har man någon som man liknar litegrann så får man alltid höra om den personen, och varför man inte har hunnit med samma bedrifter som den.

Nog om det. Det var meningen att det skulle bli bio med tjejerna på måndag, tyvärr blev det inte så. Det var inte så många som kunde och sedan kom jag på mig själv med att vara upptagen. Kändes lite fel eftersom vi planerat hela dagen, så förlåt för det. Men min syster fyllde år samma dag och min plan var att fira henne snabbt och sen dra iväg på bio, och inte träffa henne något mer den dagen (eftersom bion var sen och hon skulle sovit när den var slut)
Den planen kan man ju diskutera hur bra den egentligen var, eftersom jag skulle fått en liten sur och besviken släkting efter mig. Efter allt som hände i helgen och så, så var hon faktiskt värd att bli firad ordentligt (jo, hon är det annars oxå, men ännu mer nu:D) Hon fick lov att jobba ett extra pass, och kom inte hem förrän halv åtta, därmed var mina bioplaner borta;D istället så käkade vi tårta, gav presenter, sjöng singstar, spelade Othello och hann till och med se en film :) En underbar kväll blev det.

Igår, tisdag blev det bio istället. Jag och syrran skulle på bio. Det blev "En julsaga", den som baseras på charles dickens gamla saga. Det var vi två, ett par framför och en farfar med sina två barnbarn bakom, annars var det tomt. Skönt! Det var en bra film, iaf ju längre den gick (film är bäst på bio), men hallå barnfilm?? nja kanske inte. så mycket. Bland annat hördes en av småkillarna bakom uttrycka "farfar, varför gick vi på den här filmen? den är läbbig.." Jag förstår vad han menar, även om jag aldrig var rädd (har nog med åldern att göra), huvudpersonen var (såklart) den sure gamle Ebenezer Scrooge, han blir nerknuffad i en grav och jagad av demonhästar. Han spelas av Jim Carrey, som har sina många roliga/ironiska stunder;D
Favoritscenerna kom när han var tiny och fortfarande jagad;) och sen såklart hela slutet. Den kära gamla historien som man sett i så många versioner, nästan så att musse piggs version fortfarande står på toppen, eftersom den sprider mest julkänsla. Aja, se den om ni ha tid och lust. Döm den inte i början, utan ge den chansen att spela klart (eller gå och åk en karusell, du kommer flyga runt nästa lika mycket, så det kittlas i magen!)

Nee nu ska jag baka lussebullar! ha det gött! =D 

Hugs and kisses / eve <3