Där kom den alltså, snön på marken. Knappast här för att stanna, än, men fick ändå sån enorm lust att dra på en julfilm och baka praliner! Men det har jag inte tid med just nu, det är skola som gäller. Upptrappningen till uppsatsen har börjat. Ut, ut och iväg!

 

Pluggmåndag! Jag har skrivit klart och skickat in text-och diskursanalys uppgiften och även gjort klart en Informationsplan till sommarkursen och skickat in den med. Nu är jag trötter för det har tagit det mesta av dagen, men ska strax ge mig på seminarieuppgiften för onsdag om observationer och därefter, om jag hinner även försöka skriva lite på typ Budget, Tidplan, Effektmål eller Riskanalys. Eller varför inte börja med Frågeformuläret som ska in på fredag eller förbereda inför uppsatsmötet som är imorgon... Till kvällen mina vänner tänker jag nog dränka mig i mitt badkar.

Jag kämpar med Stubbens plugguppgift som ska in på måndag, men min hjärna är inte med mig. Den är istället hos en familjemedlem som just i detta nu görs redo för operation. Jag är lite orolig, även om det är ett ganska enkelt rutiningrepp och antagligen inget att alls vara nervös över. Men jag känner mig hjälplös över att vara så långt borta, jag vill prata, lugna och bara vara sällskap. Jag kommer ihåg hur det var när jag skrevs in på US Linköping och lämnades ensam på en sjukhussäng med tusen frågor och farhågor. Alla är vi vuxna människor nuförtiden, så jag ska hålla det i minnet. Även om jag har laddat upp för hemkomsten med en massa choklad, tidningar och några Fringe-boxar.

 

Tillbaka till Fairclough. 

 

 

   

Helgen hos Natalie var helt underbar! Hon hade en underbar lägenhet, precis så där mysig som jag önskar att min var. Förfesten var bästa på väldigt länge, det bjöds på mat, sangaria-bål och den godaste cheesecaken ever. Och kvällen var helt klart händelserik. Jag blev lite stolt över mig själv, så där som man kan bli när man förvånar andra människor. Det kan berott på alkoholen eller mina två förskoleår, men jag var jäkligt bossig och det fungerade, och tydligen imponerade det på några människor. En ny syn på mig, haha det är kul att man fortfarande kan överraska andra. Något som inte kom som en överraskning för mig var att jag vaknade först av alla dagen efter. Runt halv åtta slog jag upp mina blå, och låg och stirrade i taket tills någon mer skulle vakna. Det tog sisådär en och en halv timme. Men det var det värt då det vankades våfflor till frukost.

 

Idag väntar skola om typ en timme. Inte riktigt upplagd men det är som tur är bara två timmar. Därefter väntar storhandling då jag bara har fyra varor i kylskåpet... 

 

 

Då har vi trampat in i oktober. Hösten är verkligen här för att stanna nu, enligt Rusta är snart juletider här med. Men så roligt ska vi nog inte ha det än. Nog för att tiden går fort, helgen bara flög förbi. Kanske för att tentan blev inlämnad och resten av tiden spenderades med frihetskänsla. Det är himmelskt att arbeta på något väldigt krävande och drygt och sen plötsligt vara klar. Jag inväntar nu resultatet och, som alla andra säger, kompletteringen. Livet kanske är som det där gamla talesättet: "Varför slår du dig själv med en hammare? För att det är så skönt när jag slutar". Tänk om. På tal om hammare så råkade jag banka bakhuvudet i min sten(hårda)vägg imorse. Hoppsan, hoppsan... Snacka om ett bryskt uppvaknande. Och varför inte passa på att ha lite huvudvärk en någorlunda ledig dag när man ändå har det när man pluggar ihjäl sig annars.      

 

Trots att jag drog mig i sängen i minst en kvart innan jag tillslut gick upp, hann jag ändå med en sväng till nyöppnade Intersport. Trist nog var det slut på storlek på det jag var ute efter. Men tidigt uppe i alla fall, och tidigt iväg. Sen dess har jag suttit stilla med tentan, och vi är inte vänner för fem öre. Och min hjärna är inte med mig. Den taggar inför den 5 oktober, tänker på mat eller är allmänt oanvändbar. Vill bara vara frisk, smart och full av energi.

Idag är det alltså höst på riktigt. Samtidigt som kylan verkar ha kommit. En passande dag att gå upp på vinden och rota fram möss- och vantlådan. Tog en vända ner till marknaden (gick alltså fyra steg åt vänster), käkade langos och trodde att fingrarna skulle trilla av från kylskador, svinkallt. Det känns inte så bra att frysa när man redan är dunderförkyld, kanske inte det bästa boten. Men det hindrade mig inte från att ta en lång cykeltur igår. Den slutade på cirka två mil. Vi njöt utomhus av lunch och glass i solen ett par timmar, innan vi gav oss iväg hemåt igen. Det var nog sommarens sista glass, i alla fall en tanke man får när det står glassrea på skylten. Och billigt var det.

 

Jag har lovat mig själv att göra många utflykter och utomhusaktiviteter den här vintern som kommer. Om det stämmer att alla kommer vara friskare eftersom det var en sån fin sommar, så låter det ju som en mycket bra idé.

Jag blev lite osäker om jag skulle skriva något alls. Du visste aldrig vem jag var Kristian, och jag skulle aldrig påstå att jag kände dig. Men i en sån här liten stad visste jag vem du var. Jag mötte dig ibland på stan, på kaféer och på den där spelningen i parken då vi high-fivade framför scenen. Ni var lillebrorsorna i en tid då revolution var ett ord jag tänkte mycket på, att inte vara som alla andra. Jag har följt din kamp, nästan sen dag ett. Några gånger i samband med att någon i min närhet kämpat mot samma vidriga sjukdom. Kanske är det därför du har berört mig, du har berättat om de känslor och tankar som jag sett hos andra men inte hört. Det är alltid svårt att förlora någon, men när kampen går så långt att kraften inombords tar slut, är önskan att få sova aldrig så stor.  

Gack har lyckats dragit på mig en förkylning, antagligen efter helgen. Den innehåller allt och världen består därför just nu av mig, min filt och min mugg med varmt innehåll. Och snorpapper och pillerburken. Attans, attans jag som klarat mig så bra hittills. Men ödet ville visst annorlunda. Som tur är kan man i alla fall lita till tekniken, förutom plugg och tv-serier har jag internet-fönster-shoppat hela dagen! Den bästa klädperioden på hela året är ju här, hösten. Alla har på sig så fina kläder, som kappor och boots, som inte måste dras på för att hålla värmen i minusgraderna, utan mest för att de är fina, bekväma eller för att det är en favorit. Absolut bäst på hela året. Tyvärr har jag inte råd att köpa en ny höstgarderob, det hade varit mycket trevligt, men jag kan ju alltid kika utbudet.

  

 

Hade världens bästa utekväll med tjejerna igår. Vi firade Patricia med pompa och ståt! Eller i alla fall med drinkar och ballonger. Det sistnämnda var min idé och jag lider inte av följderna men ska nog ändå försöka döda de resterande idag, då två av dem redan smällt av oklar anledning. Tror varken jag eller mina öh flytt-från-krig-grannar (jag vet ingen bakgrund men med tanke på hur läget i världen ser ut just nu) skulle uppskatta höga pang-pang mitt i natten.

I alla fall så fortsatte vi ut och röjde stan. Var vääldigt mycket folk ute, många man inte sett på evigheter. Däribland gamla gymnasieklassisar och den bästa läraren någonsin, min mentor i högstadiet. Alla dansade en massa, även när vi var utanför dansgolven. Jag fick gubbragg, smittade med mitt munsår, gömde mig för Rutiga Skjortan som kallade mig för Carro och skojade och retades med Kepsen. Men framförallt hade jag grymt kul med några av mina bästa vänner! 

Människan är ett vanedjur. Man saknar vissa människor. Men efter ett tag blir man van.

Okej glöm det där med att hösten knackar på, sommaren verkar hålla sig hårt fast i dörrkarmen. Det är underbart varmt och skönt ute, sommarkänslan är hög. Tyvärr har jag så fullt upp att jag inte har tid att njuta av det ordentligt. Men jag mår i alla fall bättre. Febern har gått ner, jag körde en dunderkur igår och kämpade rejält. Hann med en tur till Festival Salute också, som var lika maffigt och ballt som det alltid brukar vara. Ovanligt nog frös man inte ihjäl detta år, vilket så klart var ett extra plus. När jag väl kom hem blev det bingen nästan på en gång, så man kan säga att jag har sovit bort det mesta av den här helgen. Välbehövligt tydligen.

 

Jag håller på och kämpar med en sem.uppgift som ska in imorgon, vilket jag inte är i närheten av. Sen försökte jag med sommarkursen, men insåg att det är dags att prioritera! Jag har fullt upp nog som det är :) Någon sa till mig "du får ju aldrig något avslut" och menade att skolan hela tiden fyller på med uppgifter, sommarkursen ligger kvar och rörmokaren drar ut på tiden innan han kommer hit och avslutar. Och jo, det stämmer nog rätt bra det. Kanske är det en del i att jag imorgon måste köpa magkatarr medicin... En positiv grej för imorgon är annars att jag ska på en arbetsintervju! Det är för ett extrajobb på ett hotell, inte mer fancy än så men det kanske kan ge en slant extra i fickan!

 

Sommaren börjar verkligen tacka för sig och hösten smyger sig på. Det var lite småkyligt när vi vandrade genom stan igår kväll. Det blev thaimat med några av tjejerna till kvällsmat igår. Underbart gott och väldigt trevligt med skratt och skvaller. Annars är det mesta skola just nu, och den går trögt som sirap. Jag är inte den som ger upp, men jag ligger farligt nära gränsen. Men jag ska se till och hitta någon smart person innan det går så långt.

 

Hösten kan faktisk vara mysig den med. Höst brukar ju stå för förnyelse. Man kanske köper det där gymkortet, vill förnya garderoben och skaffa nya inredningsdetaljer. Jag har till exempel pressat ner fejan i nya Ikea-katalogen och suktat efter en hel drös med nya grejer. Och bäst av allt, jag har i någon vecka vetat ett inofficiellt, ej offentligt datum för Ikea-öppningen, men idag blev det officiellt: 25 okt! Har man något att längta efter i höstmörkret.

Även om man självklart kommer sakna värmen så duger hösten med. Man är mer inomhus, vilket kanske är anledningen till känslan av att vilja måla om alla möbler, det är roligare att laga mat, typ grytor eller sopor och man tänder mer ljus. 

 

Idag fick jag även veta att vi har en ny områdesvärd. Det var Filip! Haha, stackarn jag kommer säkert ringa oftare nu, det är ju faktiskt lättare att klaga inför någon man känner ;-) Hoppsan, nu måste jag slänga i mig lite mat innan det blir skol-time! Ha det gött!

Denna vecka har varit helt fantastisk. Tacobuffé på Liljan, gotti gott och magmusklerna har aldrig fått bättre träning. Firmafest på Tuna, även där bjöds det på god tacobuffé och skratten haglade mellan gravarna. Sist, men definitivt inte minst: 75 år kalas med Sanna, hennes mamma och en hel drös av deras kompisar. Helt fantastiskt kul! Dessutom kommer minnet av att sitta barbent i sommarklänning, mitt i natten, på Gammelgårdens gräs och kolla på stjärnorna, vara ett minne jag kommer ta fram många gånger i vinter. Det är kanske inte ens en månad kvar tills kylan kommer hålla oss alla inne om nätterna. Veckan har alltså avslutas med ett stort BANG! Imorgon knackar verkligheten på då skolan startar igen.

 

Firmafest

 

 

Ska jag sätta betyg på mig själv idag får jag det lägsta av de lägsta. Attans säger jag bara. Jag gillar verkligen inte att plugga på sommaren, det är så lätt att låta ledighet och roligare saker komma emellan. Idag har jag inte skrivit en rad, attans igen! Dock är kursen hårdsmält just nu, sitter fast i smeten med riskanalyser, budget, informationsplan och olika effektmål. Läser jag de andras diskussionsinlägg är jag tillbaka i Grekland. Men skam den som ger sig! Imorgon är ju faktiskt en annan dag.

 

En mycket trevlig fika med Becka igår och en lika trevlig träff med Mallou idag, älska ledighet. Idag händer det även saker i den lilla staden och jag råkar sitta på första parkett, så det dröjde inte länge innan jag hade päronen på farstukvisten. De både hängde ut genom fönstret, medan jag skrev klart den fjärde uppgiften på sommarkursen. Men sen var jag mer social, bjöd på iste och var med och bedömde bilarna som brummade förbi (ful, ful, fulare, fulast, lite fin, likbil, ful). Jag är nog inte mycket för gamla rostiga bilar, men såg en och annan randig racerbil eller slimmad-denna-generationens-cab som såg fräna ut i alla fall. Nu ska jag fortsätta klia på mitt myggbett i nacken och längta efter tystnaden när cruisingen där nere slutar om sisådär tio minuter.

Mina tre första semesterdagar försvann i ett jiho, men det blir lätt så när man har roligt. Jag lekte turist i Stockholm de två första dagarna. Jag åkte Skyview utanpå Globen, åkte båtturer till Djurgården, åt picknick på Waldermasudde, shoppade, fikade och knatade runt på slottet för första gången. Därefter blev det ett återbesök på jobbet. Hasse hade fyllt år och bjöd på fika och eftersom han väntade med fikat tills jag hade en ledig dag, så var det en självklarhet att dyka upp.

Det finns några underbara personer där, sådana där som man önskar man kunde ha runt sig alltid, hela tiden. Jag har alltid haft lätt för att tycka om människor, och lita på dem, alltför lätt enligt vissa. Men varför inte. Det kommer och går så många människor i livet, så vad ska man annars göra. Ibland önskar jag dock att man kunde stoppa tiden och bara vara. Så som det kändes på Waldermasudde när vi satt på en bänk vid havet och såg på solnedgången. Sen seglade Amorella förbi och det blev full fart!

 

Årets vandring till Rösåsens utsiktstorn avklarad.

 

 

 

Sista dagen på jobbet blev en lång men fantastisk dag. Umgicks med helhärliga människor både dag, kväll och natt! Efter jobbet blev det att dyka in i lägenheten och dra på bikini, efter stranden blev det springa in och byta om för pizza, kubb och fotboll och efter det blev det en snabb mellanlandning hemma för att dra på kläder innan vi drog ner till stan. Puh! Det blev en dag med väldiga kontraster: jobbet, stranden, gräsplanen och spontan utgång med bord bredvid Filip och Fredrik.

Vi babblade på så mycket igår att jag kom hem alldeles hes, men det var det värt! Särskilt att träffa Becka för det var alltför längesen. Idag borde jag städa och massa saker, men jag tyckte det var en bättre idé att bara kyla ner sig framför fläkten. Det är nog verkligen sommarens hetaste dag!